|
Stol nr 6 Författare |
![]() |
||
| Läs mer om Agneta Pleijel (21 kb) |
||||
Birgitta Trotzig ringde och sa: "Det här får du inte tacka nej till." Ulla Isaksson sände ett vykort och hälsade välkommen till marsipanen vid sammanträdena. När jag nu betraktar mina föregångare på stol nr 6, tycker jag att de tillsammans utgör en underbar och rik litterär blandning, vars sammantagna bredd tilltalar mig mycket. Först på stolen utsåg Samfundets stifterska Kerstin Hård af Segerstad, född 1873, en av de första kvinnliga studenterna i Uppsala, fil. dr. i romanska språk 1906, senare gymnasielärare, föreläsare, anställd vid Norstedts förlag och amanuens vid Kungl. Biblioteket. Hon drev kvinnans rättigheter i Nya Idun och FKPR (Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt). Hon efterträddes år 1931 av poeten Karin Boye, som samma år gav ut den uppmärksammade romanen Astarte. Under åren i De Nio skrev hon några av sina viktigaste prosaverk, Merit vaknar, Kris och Kallocain. Efter hennes bortgång satt Irja Browallius på stolen, en epiker och realist som gått i skola hos de isländska sagoberättarna och hos Flaubert och Dostojevskij, en av samtidens mest lästa författare - bl.a. med Synden på Skruke, Elisa från Gardar och Jord och himmel. Hon följdes av kritikern och litteraturhistorikern Margit Abenius, vän till Karin Boye, vars liv och dikt hon tecknade i Drabbad av renhet och som bland mycket annat introducerade Simone Weil i Sverige. Intresset för Weil delade hon med sin efterföljerska Gunnel Vallquist, essäist och författare, en viktig förmedlare av fransk och katolsk tanketradition hos oss, inte minst av förnyelsen efter andra Vatikankonciliet, därtill Marcel Prousts eminenta uttolkare. Det var när Gunnel Vallquist lämnat De Nio som telefonen ringde hemma hos mig. Jag tackade inte nej. Stolen är hård men sällskapet runt bordet alltid stimulerande. |